Skogen – Femsjös stora naturtillgång

Granskog

Granskog

Skogarna i Femsjö har alltid varit viktiga för Femsjöborna. Ursprungligen jagade och levde man i skogen. Utöver en del skogsbränder lämnade den mänskliga närvaron då inte några mer påtagliga spår efter sig. Under senare århundraden har jordbruk och kreatursskötsel påverkat skogen mer. Dessutom har det funnits lokala ”exportsågverk” och annan skogsbaserad industri i bygden i flera hundra år. Skogsbruk är fortfarande en av de viktigaste verksamheterna i trakten. I januari 2005 drabbades vår bygd av en svår storm. Den förändrade på några timmar förutsättningarna för skogsbruket på många fastigheter.

 

 

 

 

Innehåll

Skogstillståndet 1650-1750

Järnframställning

Kolning

Tunnstavshuggning

Pottaskebränning

Tjärbränning

Sågning

Kris i skogstillståndet på 1800-talet

Nya tider

Skogstillståndet omkring år 2000

Så kom Gudrun…

För en illustrerad version – Klicka här

 


 

Skogstillståndet 1650–1750

Bokskog

Bokskog

Vid mitten av 1600-talet var Femsjö en skogrik bygd. Här fanns stora arealer bokskog, långt större än dagens. Tall och ek var också skogbildande. Granen förekom däremot under 1600-talet sparsamt. Men skogarna var redan då långt ifrån orörda. Jordbruket hade redan i förhistorisk tid påverkat skogen och under 1500-talet tog skogen skada i samband med bränder och krig.

Från 1700-talet nämndes att ”skog felas här intet; på några få ställen finnes af ek men allestädes af bok”. Det fanns då ett stort sammanhängande område med bokskog runt Hjortsjöarna från Femsjö kyrkby, Vallshult och Duvhultsgårdarna i norr till Älmås i söder. Trakten, som kallades Femsjöhult, var gemensam betesmark för omgivningens ollonsvin. Industriell användning av skog mellan 1600 och 1900.

Till toppen av sidan

Järnframställning

Järnmalm från sjöbottnar och kanske från myrar har använts för järnframställning i Femsjötrakten. I sydvästra Småland förekom sådan järnframställning redan på medeltiden men också långt senare. Till denna produktion gick det åt ved. Malmen som tagits upp från sjöbottnar eller myrar skulle först rostas på en bädd av torrt virke. Där ströddes malmklumparna ut och sedan eldade man så att dessa renades. Kvar blev den rena malmen. I en enkel ugn, som eldades med ved eller träkol, smältes sedan malmen och järnet utvanns. Slagg blev kvar som en restprodukt. Järnframställningen resulterade i redskap som gjorde att mer skog kunde röjas för uppodling.

Till toppen av sidan

Kolning

Träkol behövdes i samband med tillverkning av smidesjärn och för smedjor. Eftersom det har förekommit järnframställning från myrmalm så bör kolning också har förekommit men det finns nu inte mycket kunskap om denna kolning inom socknen. Femsjö saknar den rikedom på kolbottnar som finns i flera omgivande socknar.

Till toppen av sidan

Tunnstavshuggning

Trätunnor användes i stor mängd under gångna århundraden. Råg, sill, salt, smör, tjära och öl förvarades i tunnor. Tunnor tillverkades av bok- eller ekstäver som med lock och botten hölls samman av band. Bok var särskilt lämpligt eftersom virket är både smaklöst och lättkluvet. Vid stäverhuggningen avverkades de bästa timmerträden, vilket medförde att det kvarvarande bokbeståndets kvalitet blev dålig. Runt 1800 dominerade tillverkning av stäver till stora silltunnor. Detta krävde bra kvalitet på virket. Senare blev tillverkning av mindre tunnor, så kallade smördrittlar vanligare.

Till toppen av sidan

Pottaskebränning

Pottaska (kaliumkarbonat) har i århundraden utvunnits genom att bränna lövved och sedan hetta upp askan till hög temperatur. Bok och björk är lämpliga trädslag. Pottaska har sedan länge använts i hushållen och senare även inom industrin. Halmstad var en betydande exporthamn för pottaska vid 1600-talets mitt. En stor del av pottaskan kom från Småland. Omfattande avverkning av bok för pottasketillverkning lär ha skett mellan 1650 och 1850. Från flera epoker under 1700-talet finns det rapporter om flitigt pottaskebrännande inom Femsjö socken. När en del regleringar som begränsade bränningen upphävdes i slutet av 1700-talet nämns att bränningen nådde en ”rent af förödande karaktär”. Vid Yaberg fanns det ett pottaskebruk för tillverkning i större skala. Avverkning för pottaskebränning och för tillverkning av stäver bidrog till att det sammanhängande bokområdet Femsjöhult utplånades. Kvar blev spridda rester av de förr vidsträckta bokskogarna.

Till toppen av sidan

Tjärbränning

Tjärbränning

Plats för småskalig produktion av trätjära

Efterfrågan på trätjära för att skydda träfartyg ökade under 1600-talets första hälft. Det var bra avsättning på exportmarknader i Västeuropa. I mitten av 1600- talet hade Sverige något av världsmonopol på produktion och export av tjära.

Kådrikt tallvirke har under många hundra år utgjort råvara för framställning av trätjära. Ofta skadade man barken på stora tallar för att öka på bildningen av kådrik splintved. Efter ett antal år av ”behandling” avverkades tallarna.

I Hökhult finns rester av en större tjärdal. Den består av en lång och sluttande bred ränna med halvcirkelformig genomskärning. Botten på rännan är slät och tät. I rännans nedre ände murades en vall tvärs över av sten och lera och med ett hål genom vallen. ”Nedströms” hålet placerades en urholkad trästock som ledde till en grop där tjäran kunde samlas upp i en tunna. När man skulle producera tjära fylldes den halvcirkelformiga rännan med finhuggen kådrik tallved.

Allt täcktes med ett packat lager av först granris och sedan jord samt trampades till så det blev tätt. Längst upp lämnades en öppning där tjärdalen tändes. Bränningen reglerades med en blåsbälg. Ytlagret hölls tätt för kontrollerad syretillförsel. För mycket syre kunde leda till att allt fattade eld och brann upp. Efter hand som elden spred sig neråt ”svettades” tjäran ut ur veden, rann på rännans botten ner till hålet och vidare till tunnan. När all ved kolats lät man tjärdalen slockna och svalna innan den öppnades. I själva rännan fanns det nu bra träkol som restprodukt.

På flera andra håll finns det platser där man tillverkat tjära i liten skala för husbehov. Dessa små ”tjärdalar” bestod av en lätt skålformad häll med ett hål i mitten. På undersidan av hällen var det plats för ett uppsamlingskärl vid hålets nedre mynning. Tjärveden finhöggs och staplades tätt i en stor trefotsgryta av järn vilken lades upp och ner på stenhällen. Sedan tätade man mellan grytan och stenen med lera, la upp ved ovanpå och eldade utanpå grytan. Värmen under grytan fick veden att avge tjära vilken rann ner genom hålet till uppsamlingskärlet. En sådan minibränning kunde ge någon eller några få liter tjära.

Till toppen av sidan

Sågning

Gammal-såg

Gammal såg vid Hästhult, Lidhult

 

Med tiden blev exporten av sågat virke från Femsjö allt viktigare. Redan 1761 fanns 15 sågverk i socknen. Ett sågverk i Kullhult lär ha varit det äldsta dokumenterade sågverket i hela Västbo. Det lär ha uppförts runt 1564, under nordiska sjuårskriget, då man behövde bygga upp alla hus som bränts av danskarna.

I början av 1700-talet byggdes många nya sågverk. Under vintern höggs stockar som sedan forslades till den vattendrivna sågen. När vårfloden sedan kom blev det bråttom. Vid Kullhult lär det ha sågats natt och dag. Om natten lyste man sig med tjärstickor eller med en liten talglykta.

I den skogfattiga halländska slättbygden var det lätt att få avsättning för sågat virke. Särskilt före ”skattetiden”, slåttern och jultiden gick lassen med virke dragna av stutar på smala och backiga vägar ner till Halmstad för försäljning. Överst på lasset låg stora hösäckar för stutarna och med fanns också skrinet för pengarna. Var det före skattetiden fick det bli små inköp för pengarna måste sparas till skatten. Att sälja virke var en av de få möjligheter som fanns att få in kontanter. Vid slåttern och julen blev det mer omfattande inköp inför återresan.

Skrädda bjälkar

Under senare halvan av 1800-talet och fram till 1945 var tillverkningen av huggna bjälkar omfattande. De fyrkantiga bjälkarna var ofta över 10 m långa. För att de skulle bli raka och släta användes en speciell sorts bila med upp till 40 cm egg. Dessa bilor kallades ”skräyxor”. Vid behov av kontanter kunde markägarna låta skrä ett lass bjälkar för försäljning till virkeshandlarna. Bjälkarna skräddes direkt i skogen. För att de skulle ligga stilla fästes de med en ”hållehake” som hade mejselformade pikar vilka slogs fast i underlaget. En del av bjälkarna exporterades till Danmark och England. Det skräddes också järnvägsslipers innan sågningen tog över.

Jordbruksexpansion

Även om den industriella användningen av skogen var omfattande så var jordbrukets inverkan på skogen av ännu större betydelse. Man svedjade i skogen, kreatur betade och ängsmarkerna utvidgades i takt med att befolkningen ökade. Nya områden odlades upp och blev permanent åkermark.

Till toppen av sidan

Kris i skogstillståndet på 1800-talet

Jordbruksexpansion och industriell användning av skogsråvara under 1600-, 1700- och 1800-talen utan tankar på skogsvård ledde successivt till en utarmning av de en gång så rika skogstillgångarna. Fries berättar redan 1810 om svedjade områden med ljung. Vid slutet av 1800-talet konstaterades att skogen har varit och då fortfarande är en god inkomstkälla. ”Icke blott de, som ha att sälja, skaffar sig pänningar på den, utan ock de, som köra och hugga, och icke minst de, som handla med skog”. Men uthålligheten började bli ifrågasatt. En gammal man från Femsjö yttrade missmodigt: ”Skogen har här alltid varit som en god mjölkeko; förr mjölkade man den jämt men lite vackert, och då stod hon sig, nu stormjölkar man. Snart får man se, att den snälla kossan inte blott sines utan dör af misshandeln”.

Oron kan också illustreras med siffror. Av socknens landareal redovisades 1910 enbart 11 % som skogbärande. 13 % av landarealen var äng och 5 % odlad mark medan över 70 % klassades som icke skogbärande utmark, mossar och myrar. Träd fanns säkert fortfarande på de flesta ställen i landskapet, men de täta skogarna hade minskat betydligt.

Skog är inte bara virke

I det öppna landskap som avskogningen skapade producerades annat gott. När Halmstad-Bolmens Järnväg öppnades år 1889 blev det möjligt att sälja lingon till Tyskland. Lingonplockning blev en stor kommersiell aktivitet. I både Lidhult och Bygget uppstod en livlig kommers med lingon. I Lidhult uppfördes landets första lingonindustri av Aktiebolaget Lingon. Ledare för anläggningen var två tyskar som till sin hjälp hade anställt en dansk tolk för att klara av den småländska dialekten. År 1920 blev ett rekordår med en utförsel av över 315 000 kg från Lidhult. AB Lingon försökte motverka säsongsvariationen i lingonindustrin genom att också satsa på export av konserverade harar. Detta blev inte lyckosamt. Efter några år gick företaget omkull.

Till toppen av sidan

Nya tider

Skogsvårdens införande

År 1899 rekvirerade Viktor Larsson i Flahult skogsfrö för att återbeskoga omkring tio tunnland mark. Detta var den första dokumenterade skogsodlingen i socknen. Stora ansträngningar med staten som pådrivare följde efter Viktor Larssons pionjärinsats.

Samtidigt skedde viktiga förändringar i jordbruket vilka gynnade skogen. Svedjebruket hade mot slutet av 1800-talet blivit mindre utbrett och under 1900- talets första hälft försvann skogsbetet. Redan tidigare hade stora skaror getter ersatts med för vegetationen skonsammare kor. Bokskogarnas föryngring, vilken tidigare hade underlättats av ollonsvinens bökande, försvårades dock när svinen inte längre fanns i skogen.

Skogens ökande ekonomiska betydelse

Tiden runt 1949 markerar ett skifte i skogsutnyttjandet. Det krigsdrabbade Västeuropa skulle byggas upp igen och det behövdes massor av virke. Det blev skoglig högkonjunktur och virkesproduktion blev ett viktigt komplement till det småskaliga jordbruket. Motorsågar, om än stora och tunga, ersatte under 1950-talet successivt såg och yxa. För skogstransporter tog speciellt konstruerade traktorer framgångsrikt upp konkurrensen med hästarna.

Stöttor (pit props) till Englands kolgruvor och järnvägsslipers blev stora produkter. Massaindustrin efterfrågade allt mer ved och de större sågverken ökade sin produktion av plankor och bräder.

Till toppen av sidan

Skogstillståndet omkring år 2000

Ett flitigt arbete som kombinerade skogsvård med reglerad och genomtänkt avverkning ledde under hela 1900-talet gradvis till mer skog. Andelen inte skogbärande utmark som 100 år tidigare var 70 % krympte till omkring 23 % (i huvudsak myrar). Tidigare 18 % äng och åker motsvaras nu av 6 % bete och åker. Ängen är nära nog helt borta. Ett landskap där det var ont om täta skogar har blivit ett beskogat landskap. Ett intensivt skogsbruk har samtidigt lett till att det är ont om riktigt gamla träd. Kulturlandskapets rikedom på bärande träd och buskar har till stor del gått förlorad.

Det skedde också stora förändringar vad gäller trädslagen. Ekonomiska aktiviteter under 350 år gjorde att det bara blev rester av bokskog kvar. Granen spred sig och planterades i stor skala. Resultatet blev skogar som nu till omkring 60 % består av gran. Tall utgör 30 % av virkesförrådet medan bok nu bara uppgår till omkring 3 %.

Tidigare hade praktiskt taget alla markägare jordbruk som huvudsaklig inkomstkälla och skogen som komplement. Numera är det några få brukare som är beroende av jordbruk. Flertalet skogsägare har andra huvudsysslor än skog. Skogen är ändå den näringsgren som har störst produktionsvärde i socknen. Ägandet förändras också. Bortåt en fjärdedel av skogsmarken ägs nu av personer som bor på annat håll.

Till toppen av sidan

Så kom Gudrun….

Efter-Gudrun

Efter Gudrun

I början av 2000-talet hade Femsjös skogsägare byggt upp ett virkesförråd på över 800 000 skogskubikmeter. Kanske hade det aldrig tidigare funnits så mycket skog i området. Men då hände det! Den åttonde januari 2005 drog det in en kraftig storm. Under hela 1900-talet blåste så mycket bara vid jultid 1902 och den 22 september 1969.

De 200 000 kubikmeter skog som Femsjös skogsägare hade sparat ihop under de tidigare 25 åren blåste ner på några timmar. Elnät och telefonnät havererade helt. Vägar stängdes av fallna träd. Hela 2005 präglades i bygden av arbetet med att skapa reda efter oredan.

Utmaningar inför framtiden

Nyplanterad_gran

Nyplanterad treårig gran

Januaristormen 2005 fick många skogsägare att tänka till. Vad är ”rätt” skogsskötsel? Väntade klimatförändringar och väntad knapphet på energi är problem att fundera över. Till detta kommer vårt ansvar för växter och djur i skogen och intresset för bär, svamp, jakt och annan rekreation.

Till toppen av sidan