Elias Fries – en produktiv vetenskapsman

Redan som tonåring började Fries att skriva uppsatser om naturen. År 1811, då han fyllt 17 år, fick han sina första alster publicerade. Samma år påbörjade han universitetsstudier i Lund och tre år senare var han klar med sin magisterexamen. Därefter följde inte mindre än 64 aktiva år som mykolog, botanist, filosof, lärare, riksdagsman och akademiledamot. Han var oerhört produktiv och författade inte bara stora och betydande böcker i mykologi och botanik utan också hundratals mindre artiklar och uppsatser. Dessutom ledde han ett omfattande arbete med att avbilda svampar. Dessa målningar utgavs som planscher och bidrog till att kunskap om svamp spreds. Efter honom har givetvis det vetenskapliga arbetet utvecklats vidare men än idag används Fries’ publikationer på många håll i världen och alldeles speciellt hans mykologiska standardverk. Även för de forskare som intresserar sig för Smålands flora är Fries’ arbeten av stort värde. I motsats till Linné gjorde nämligen Fries ingående studier av naturen i den trakt där han föddes.

Ungdomens vetenskapliga ambitioner

Nya möjligheter i Lund

Uppsalatiden – 40 år i mykologins tjänst

Illustrerade verk

Skönlitterärt författarskap

Fries som ideolog och tänkare

Vad har Fries betytt för Sverige och världen?

Vad har Fries betytt för Femsjö?

I Elias Fries’ fotspår

För en illustrerad version – Klicka här

 


 

Ungdomens vetenskapliga ambitioner

Flora-svecica-EFElias började studera naturen redan som barn. Som tolvåring lär han ha varit mycket kunnig. Hans intresse för svamp väcktes vid den tiden och när han 1811 började studera i Lund hade han lärt sig känna igen 300 – 400 olika svampar. För att på egen hand få någon ordning på svamparna gav han dem ibland tillfälligt påhittade latinska namn. Under åren 1809 – 11 gjorde han flera handskrivna sammanställningar över till exempel Femsjös flora, om växter i Växjötrakten, om väderobservationer i Femsjö och om socknen i allmänhet. Dessutom skrev han dagböcker och Tidningar i Naturalhistorien med artiklar om exempelvis sällsynta svampar, vilda djur och lavar i Femsjö och om ätliga vilda växter.

Till toppen av sidan

Nya möjligheter i Lund

I Lund erbjöds helt nya möjligheter. Elias fick tillgång till mer litteratur och bättre möjligheter att arbeta. Resultaten lät inte vänta på sig. År 1814 kom hans avhandling Novitiæ Floræ Suecicæ, ett verk som fortsattes och slutligen resulterade i sju delar som kom ut 1814 – 24. Detta verk handlade om ”Nykomlingar i svenska floran”. Från 1814 och framåt kom en strid ström av publikationer. År 1815 och 1818 publicerades två delar av Observationes mycologicae. I dessa två böcker med tillsammans över 600 sidor och flera färgplanscher behandlades 697 svamparter av vilka omkring 290 beskrevs vetenskapligt för första gången. Detta verk anses som en av milstolparna i svensk mykologi.

Under perioden 1821 – 1832 kom sedan Systema mycologicum om sammanlagt 1 665 sidor fördelade på tre delar och index. Detta bokverk redovisar ett oerhört omfattande arbete. Sedan lång tid hade ingen sammanställning gjorts över ny kunskap som efter hand kommit fram. Fries antog utmaningen och gjorde en sammanställning över alla svampar som han själv hade sett eller som beskrivits i världslitteraturen. Resultatet blev ett bokverk med beskrivningar av bortåt 5 000 arter av vilka många beskrevs för första gången. I bokverket ingår en utförlig redovisning över äldre litteratur. Elenchus fungorum (1828) var ett supplement till delarna 1 och 2 av Systema mycologicum. Systema mycologicum och Elenchus fungorum blev inte bara betydande genom att de var omfattande. Lika viktigt var att de blev inflytelserika verk vad gäller systematiken. Fries’ sätt att dela upp alla svampar baserat på hur de olika arterna förmodades vara släkt med varandra bildade skola på samma sätt som Linnés arbete hade gjort 100 år tidigare. Andra större publikationer, till exempel British Fungi (1836) och Deutschlands Kryptogamenflora (1844) är i stort sett baserade på Fries’ systematik.

Till toppen av sidan

Uppsalatiden – 40 år i mykologins tjänst

Det intensiva arbetet fortsatte efter flytten till Uppsala 1835. Fries lärde sig efter hand mer och ändrade uppfattning om ett och annat. År 1838 kom ett verk som är en revision av delar av Systema mycologicum. Detta verk, Epícrisis systematis mycologici, ses som ett resultat av den mogne forskarens arbete och har bidragit till den respekt och auktoritet som Fries fått som svampforskare. En andra utökad upplaga av Epícrisis, Hymenomycetes Europaei kom ut på hans 80-årsdag år 1874.

Till toppen av sidan

ISvamp_Bokllustrerade verk

Fries var själv ingen talangfull tecknare. Hans inställning till illustrationer tycks ursprungligen ha varit måttligt entusiastisk. Men han ändrade uppfattning och ledde senare mycket framgångsrikt utgivningen av illustrerade verk. Det första, Sveriges ätliga och giftiga svampar, var ett populärt inriktat arbete. Det kom ut 1860 – 66 och innefattade häften med svensk text av Fries och 93 olika planscher, vardera med en art i färglitografi. Ett andra, ännu större verk på latin följde, Icones selectae Hymenomycetum. Del I gavs ut 1867 – 75 och del II 1877 – 1884. Här illustrerades sammanlagt 559 arter i färg fördelade på 100 planscher.

De målningar som publicerades i dessa verk utgör bara en liten del av de över 2 000 svampillustrationer som gjordes under Fries överinseende. Elias Pettersson var den först anlitade svampmålaren. Han efterträddes av Petter Åkerlund som till sin hjälp hade den mykologiskt kunnige svampmålaren Matts Adolf Lindblad. De tillbringade tillsammans perioder under åren 1854 – 57 i Femsjö. Elias Fries gav instruktioner främst brevledes men även vid något besök. En del av svampillustrationerna som nu förvaras på Naturhistoriska Riksmuséet i Stockholm, på Evolutionsmuséet vid Uppsala universitet och i Kew Gardens, London, har tillkommit i Femsjö.

Till toppen av sidan

Skönlitterärt författarskap

Elias Fries hade inte bara talang som författare av vetenskapliga alster utan kunde också skriva mer allmän och lättillgänglig text. I Botaniska utflygter som kom ut i tre delar under åren 1843 – 64 samlades ”strödda tillfällighetsskrifter”. Ämnena som avhandlas berör ofta människans förhållande till naturen.

Förhållandet mellan naturvetenskap och allmän bildning intresserade Fries. Han ivrade för vikten av att man gav sig ut och upplevde naturen och mycket av hans tankegångar är fortfarande aktuella. Några utdrag ur Botaniska utflygter: ”Naturvetenskaperne äro Gymnastik för både själ och kropp. Men naturvetenskapernes egentliga vigt ligger i många andra företräden. Fast deruti att de uppmuntra och tvinga till den sjelfverksamhet i studier, öfver hvars brist klagas i vår tids bildning. Vidare utbilda de den vigtiga, egna iakttagelseförmågan, ögats och själens skarpsynthet i förening, att på en gång uppfatta det gemensamma och egendomliga i hvarje föremål dvs det väsendtliga”.

Värdet av utomhuspedagogik uttryckte han väl. ”I likhet med allt som af en ädlare naturdrift utvecklas, fordrar utbildandet af denna kärlek för naturen väl alfvarlig ansträngning, men medför tillika så mycken lefnadsfrihet, ökad kraft och andelig hälsa, att egentligen endast den tid behöfver användas, som eljest skulle förspillas på andra nöjen, sinnets nödvändiga hvilostunder. Hvarje lifligare yngling skall alltid riktigt hänledd i naturalhistorien finna den ädlaste rekreation.”

Ett helt annat bidrag till svenska språket är hans namngivning av många växter och svampar. Han försökte att på nationell nivå popularisera bra växtnamn som redan brukades i någon del av landet eller att ge ett namn som passade ur ett svenskt språkligt perspektiv. I många andra länder namngavs växter i större utsträckning genom att de latinska namnen mer direkt användes i det lokala språket.

Till toppen av sidan

Fries som ideolog och tänkare

Fries tillhörde idémässigt den så kallade nyromantiken. Romantikens ideal betonar känslor, idealism, religiositet och frihet. Den växte fram som en reaktion mot upplysningstidens betoning av förnuft och realism. Som romantiker blandade Fries vetenskap med religiösa föreställningar. Han hyllade i sina skönlitterära skrifter ofta naturens vildvuxenhet och ursprunglighet. Darwins utvecklingslära accepterade han inte till fullo. Han betonade i och för sig evolutionära drag i utvecklingen, men såg evolutionen som något som drev varje art för sig mot ”perfektabilitet”. Han trodde inte på idén att biologiska organismer skulle ha ett gemensamt ursprung.

Till toppen av sidan

Vad har Fries betytt för Sverige och världen?

Fries enorma arbete lyfte på ett mycket påtagligt sätt kunskapen om svampar och växter. Hans systematiska indelning fick betydelse för lång tid framåt. Många av de svenska och vetenskapliga namn han gav åt i första hand svampar men även andra växter används fortfarande. Systemamycologicum (1821 – 32) har blivit normgivande när det gäller de flesta svampars vetenskapliga namn. Utöver detta inspirerade han många andra till att ägna sig åt mykologi och botanik. Bland de som följde i hans fotspår märks inte minst hans förstfödde son, Thore Magnus Fries född i Femsjö 1832. Även sonen Elias Petrus, född 1834, var hängiven botanist och mykolog. Tyvärr dog han i unga år. En tredje son, Johan Otto, född 1838, emigrerade till USA där han efter stora svårigheter blev ägare till en gård i Florida. Han bidrog med botaniskt intressant material från Amerika till Uppsala. En fjärde son, Oscar Robert Fries, arbetade under lång tid som läkare i Göteborg. Han var också en intresserad botanist och ägnade sig åt att studera svamp i Västsverige. Bland Elias Fries’ barnbarn fanns det flera välkända botanister. Thore Magnus Fries’ två söner, Klas Robert Elias och Thore Christian gjorde båda botaniska forskningsresor i Sydamerika och Östafrika vilka gav rikliga bidrag till kunskapen om floran där. Även bland Elias barnbarns barn fanns det två botanikprofessorer, Magnus Fries och Nils Fries.

Som folkbildare fick Fries också ett betydande genomslag. Det lär ha varit en gammal skandinavisk sed att inte äta svamp. Svamp ansågs vara koföda. I andra kulturer har svamp ätits sedan urminnes tid. Genom sitt arbete anses Fries ha lärt svenska folket att äta svamp. År 1836 publicerade Fries vår första bok om matsvampar, Anteckningar öfver de i Sverige växande ätliga svampar. Svamp i sig innehåller just inget fett och inget socker eller andra kolhydrater som vi kan tillgodogöra oss. Svamp är därför i likhet med grönsaker bra för nutidens välnärda och stillasittande människor.

Till toppen av sidan

Vad har Fries betytt för Femsjö?

FriesmuseetVad Fries betydde för Femsjöborna under de 40 år han av och till vistades i byn kan man bara spekulera om. Hans arbete har emellertid lämnat ett bestående arv. Hans dokumentation av växter och svampar under det tidiga 1800-talet har lockat många till uppföljande studier. Sonen Thore Fries föddes i Femsjö men flyttade snart med familjen till Uppsala. Han kom många gånger åter för att botanisera i hembygden och publicerade 1852 Botaniska anteckningar rörande Femsjö socken i Småland. Många andra mykologer och botanister har följt i Fries’ fotspår i trakten. Bland dessa finns Lars Romell (samlingar på Naturhistoriska Riksmuséet i Stockholm), John Axel Nannfeldt och Seth Lundell (samlingar i Uppsala), Fredrik Hård av Segerstad (publicerade år 1924 en uppföljning till Fries’ inventeringar), Meinhard Moser (omfattande samlingar i Innsbruck) och Semir Maslo (uppföljande inventering år 2000). Vidare har Femsjös växtlighet studerats i samband med arbetet på Smålands flora (Naturhistoriska Riksmuséet).

Alla dessa botanisters arbete har gjort att Femsjö är ett av de få områden i Sverige där floran är väl dokumenterad under 200 år. Femsjötrakten har bland annat av detta skäl klassats som ett område av Riksintresse. För den botaniskt intresserade har vi en skatt att ösa ur. Det finns unika möjligheter att dokumentera förändringar i växtligheten och orsakerna till dessa förändringar.

Till toppen av sidan

I Elias Fries’ fotspår

Förslag på 15 botaniska utflykter

Elias-Fries_BokÅr 1936, nästan 60 år efter Elias Fries’ död, publicerades ett manuskript som han lämnat efter sig där han beskriver 15 utflykter runt Femsjö. För varje område finns det en beskrivning över vilka svampar man kan eller åtminstone kunde hitta på den tiden han var där. Det lilla häftet Svamplokaler vid Femsjö finns i Friesminnet. Skriften författades ursprungligen som handledning till Matts Adolf Lindblad för dennes avbildning av viktigare och sällsynta svampar år 1854 men platserna kan duga för utflykter i Fries’ anda nu och för lång tid framöver.

Till toppen av sidan