Femsjö kyrka – en historia med dramatik!

Före 1000-talet dyrkade folket som bodde i Femsjö de gamla Asagudarna. Tyska The Church of Femsjö och engelska missionärer besökte sedan trakten och predikade om kristendomen. Man vet att det fanns en församling som hette Femsrydh redan på 1300-talet. Det namnet blev sedan Femsjö. Dopfunten av sten som finns i kyrkan är också från 1300-talet. 

Under det Nordiska sjuårskriget 1563—70 skadades kyrkan och år 1565 fördes prästen Hans bort av fienden för att aldrig mer komma tillbaka. Kyrkklockorna är från 1600-talet. Från början fanns det inget torn på kyrkan utan klockorna satt i en särskild klockstapel. Kyrkan byggdes om under 1700-talet och då byggdes även kyrktornet. De vackra målningarna i kyrkans tak är också från 1700-talet.

Förr i tiden eldade man med ved i kyrkan för att hålla värmen. Kyrkmålningarna blev alldeles svarta av sot. År 1912 tvättades taket försiktigt och målningarna blev synliga igen.  

Det finns många berättelser om vad som hänt i och omkring kyrkan. En gång inträffade en dödsolycka i samband med klockringningen. Söndagen den 23 oktober 1904 blev det panik i kyrkan eftersom det inträffade en ganska kraftig jordbävning.

Innehåll

När kristendomen kom till Femsjö

Den katolska tiden

Kyrkobyggnadens tidiga historia

Danskarna härjar

Svår transport av kyrkklockor

Folk offrade till kyrkan

Anna-Britta Naestadius och Femsjös ställning som eget pastorat

Kyrktjuvar på besök

Kyrkrenovering på 1700-talet

Ytterligare olycka med kyrkklockorna

Rök och sot

Ordning och reda i kyrkan

Jordskalvet 1904

Varsam modernisering

 

För en illustrerad version – Klicka här


 

När kristendomen kom till Femsjö

Flera försök att införa kristendomen i Sverige gjordes redan före år 1000. Mest känd är Ansgar som besökte Sverige redan på 800-talet. Under 1000-talet blev kristendomen alltmer accepterad, framför allt i Sveriges slättbygder. Vad som hände i Femsjöbornas religiösa liv vid denna tid vet vi inte så mycket om. Men vi får förmoda att de gamla Asagudarna, åskans och vädrets gud Tor, krigets och tapperhetens Oden och fredens och vällustens Frej dyrkades av folket i Femsjö fram till 1000-talet. Bynamnet Torsaberg kanske har sina anor så långt bakåt i tiden. Under medeltiden hörde Femsjö till ett område som kallades Finnveden. En tysk historieskrivare, Mäster Adam av Bremen, har berättat om tyska missionärers arbete i Finnveden. Enligt honom så var alla Finnvedenborna på 1070-talet kristna.

En socken är enligt traditionen det område från vilket människorna går till samma kyrka. Ingen vet säkert hur gammal kyrkan och socknen är. Men det finns föremål i kyrkan som dateras till 1300-talet. Enligt en legend nedtecknad tidigt på 1200-talet har en engelsk predikant som hette Sankt Sigfrid verkat i södra Sverige. I äldre tid ansågs det att Femsjö grundats av Sankt Sigfrid. I så fall byggdes det sannolikt en kyrka redan på 1100-talet eller i början av 1200-talet. Det äldsta skriftliga beviset för att det fanns en ort som hette något som liknar ”Femsjö” är från 1350. Församlingen omnämns 1386. Då stavades ortsnamnet Faemsrydh eller Femsrydh.

Till toppen av sidan

Den katolska tiden

Från tiden för kristendomens införande och fram till Gustav Vasas regering var den svenska kyrkan katolsk. Från den katolska tiden finns flera föremål bevarade. En stor dopfunt av sten är från 1300-talet. Den finns längst fram i kyrkan. I denna doppades barnen ner helt och hållet i kallt vatten i samband med dopet. Dopfunten används fortfarande fast på ett ”snällare” sätt. En liten klocka som kallas ”sanktusklockan” användes till att ringa till nattvard under den katolska tiden. Om denna klocka finns många berättelser. Under en period fanns den uppe i tornet och försedd med ett snöre så att prästen kunde ge signal till klockaren om klockringning. Numera sitter den över dörren till sakristian inne i kyrkan.

Till toppen av sidan

Kyrkobyggnadens tidiga historia

Det kan ha funnits en träkyrka i Femsjö redan innan den nuvarande stenkyrkan började byggas. Stenkyrkan har byggts i etapper. Först byggde man en tjock stenvägg på södra sidan vilket var den sida som danskarna kunde förväntas komma från. Den norra väggen var då av trä och kyrkan hade halmtak. Den nuvarande stenkyrkan byggdes som en försvarskyrka med små runda fönster som gjorde att kyrkan gick bra att använda som skyttevärn. Något torn fanns inte från början utan i stället en separat klockstapel.

Till toppen av sidan

Danskarna härjar

Danskar

1565 fördes prästen Hans bort av fienden för att aldrig mer komma tillbaka.

 

Under 1500- och 1600-talen var det ofredstid. Åren 1563—1570 rasade det Nordiska sjuårskriget mellan Sverige och en allians av Polen, Danmark och Lübeck. Kyrkan skadades och år 1565 fördes prästen Hans bort av fienden för att aldrig mer komma tillbaka. Svenskarna härjade periodvis i Halland som då tillhörde Danmark och danskarna härjade i de angränsande svenska områdena. I Femsjö brände danskarna 132 gårdar, folket flydde och byn blev öde. En tid var kyrkan utan tak och under någon period använde danskarna kyrkan som stall.

Till toppen av sidan

Svår transport av kyrkklockorKyrkklocka

De nuvarande kyrkklockorna göts på 1600-talet i Jönköping. Den mindre tillverkades 1663 och den större 1681. Från Jönköping fraktades de med oxkärra till Femsjö. Enligt muntlig tradition lär det ha varit besvärligheter vid transporten. En av de tunga klockorna ramlade av oxkärran och var på vippen att rulla ner i en sjö. Körkarlarna hade ett styvt jobb att få upp klockan i vagnen igen. Man kan också fundera på hur det gick till att hissa upp klockorna i dåtida klockstapel. Om tidigare kyrkklockor vet vi ingenting, men det är väl troligt att något försvann redan när Gustav Vasa förstatligade delar av kyrkans tillgångar runt 1530 (”reduktionen”) eller i samband med danskarnas besök.

Till toppen av sidan

Folk offrade till kyrkan

Från 1600-talet och fram till mitten på 1800-talet var kyrkan i Femsjö en särskilt populär offerkyrka. Folk kom långväga ifrån och skänkte sina gåvor. Detta kan ha berott på att Femsjö församling ansågs vara grundad av S:t Sigfrid. Donationer till Femsjö kyrka kom till och med från Tyskland. En gåva i en offerkyrka ansågs ha större verkan än i den egna kyrkan. Gåvorna kunde vara i form av spannmål, djur eller pengar. Om det var djur som skänktes så kunde de säljas vidare eller till och med köpas tillbaka av dem som hade skänkt dem. I kyrkan finns fortfarande en trälåda som användes av dem som skänkte spannmål. Den kallades för en ”örk” och har ett hål i locket där säden kunde fyllas på. En del av spannmålen delades ut till fattiga människor inom socknen. Detta var dåtidens ”socialtjänst”. Gåvorna gjorde kyrkan rik och församlingen kunde till och med låna ut pengar till staten. Allt detta finns dokumenterat i kyrkoarkivet i Lund. Det lär ha funnits anslag uppsatta med varningen att man inte ska offra för mycket för då kunde det enligt folktron sluta illa.

Till toppen av sidan

Anna-Britta Naestadius och Femsjös ställning som eget pastoratSoldat_kvinna

Under nästan 200 år, från 1645 till 1837, var det ”kvinnlig tronföljd” i Femsjö. Christina Andersdotter var en prästdotter från Lidhult som gifte sig med kyrkoherden i Femsjö år 1645. Kyrkoherden dog redan samma år. Christina gifte år 1653 om sig med en inflyttande kyrkoherde. De båda fick sedan en dotter som växte upp i prästgården och senare gifte sig med en inflyttande kyrkoherde. I ytterligare fem generationer lyckades prästdottern gifta sig med inflyttande präster!

Under ofredsåren förlorade Femsjö sin ställning som eget pastorat. Anna-Britta Naestadius, född 1685 (dotterdotter till Christina Andersdotter och mormors mormor till Elias Fries) var en kraftkvinna som tog upp kampen för att Femsjö åter skulle bli pastorat. Hon var imponerande inte bara som ledargestalt i byn utan även på annat vis. När hon dog 1727, vid 42 års ålder, hade hon varit gift i 19 år och under den tiden hunnit föda 12 barn. Fyra gånger tog hon sig för att resa till Stockholm, till stor del gående till fots, för att förmå beslutsfattarna i huvudstaden att återge Femsjö sin status som pastorat. Två av gångerna ledde hon delegationer från Femsjö, de två andra gångerna företog hon resan på egen hand. När inget av dessa besök gav önskat resultat tog hon sig för att resa till Lund för att försöka få träffa Karl XII när denne just återkommit från Bender (i nuvarande Moldavien) i december 1715. Något sådant möte blev dock inte av och Anna-Britta fick gå hem igen. Senare fick Anna-Britta stöd av en adelsman vid namn Liljegranath och Femsjö fick till sist åter status som pastorat 1720. Ätten Liljegranaths vapensköld hänger på väggen i kyrkan.

Till toppen av sidan

Kyrktjuvar på besök

I början på 1700-talet sparade Femsjöborna pengar för att kunna bygga om kyrkan. År 1725 var ritningarna klara och kyrkkassan stor nog. Arbetet skulle börja. Men vid nyår blev det inbrott i kyrkan. Det finns fortfarande spår av att dörren till sakristian bröts upp. Kistan med pengarna bröts också upp och alla pengarna försvann. Detta trots att kistan var försedd med stöldskydd i form av tjock plåt som förmodligen tillverkats lokalt av myrmalm. Renoveringen fick skjutas på framtiden. Det tog 10 år att spara ihop nya pengar.

Efter den händelsen försågs kyrkkistan med de tre lås den fortfarande har: Ett som kunde öppnas av prästen, ett som öppnades av ”sexmanningen” (fjärdingsmannen eller ”polisen”) och ett som kunde öppnas av kyrkvärden. Alla tre måste alltså vara överens och närvarande för att kistan skulle kunna öppnas. Det berättas att svinnet i kyrkkassan ändå inte helt upphörde trots att den nu bevakades av de tre ledande personerna i byn.

Till toppen av sidan

Kyrkrenovering på 1700-talet

År 1735 startade en stor ombyggnad av kyrkan som nu blev både bredare och längre. Nya 165 cm tjocka stenväggar konstruerades. Enligt vad som berättas blev ombyggnaden alltför krävande för byggmästaren som åtagit sig jobbet och han fick problem med sin ekonomi.

Som kronan på verket av den långa renoveringen fick en korpral vid Jönköpings infanteri, Peter Edberg, uppdraget att förse innertaket med lämpliga målningar. Kyrkoherde Magnus Bolin gav anvisningar om vad som skulle målas. Peters arbete i Femsjö gick med en rasande fart. Han lär ha börjat i maj 1749 och blivit klar redan i juli samma år. Som ersättning kvitterade han enligt kyrkans räkenskaper ut 300 daler. Peter Edberg var enligt berättelsen bättre som målare än soldat. Han lär ha fått avsked från sin militära tjänst, men blev en känd kyrkomålare. Målningarna i Femsjö är de enda bevarade målningarna som Peter Edberg gjort ensam.

År 1735 fick kyrkan också ny utsmyckning. Den predikstol och det altarskåp som fortfarande används kom dit. De tillverkades av Sven Segervall i Växjö. Den första orgeln sattes in. Den hade sex orgelpipor och var som ett programmerat positiv som vevades.

Tornet tillkom 1777. En del av timret som använts till tornet är bränt på ytan. Förmodligen var byggmaterialet begagnat redan 1777. Fönstergluggarna ändrades till större fönster på 1800-talet. Därmed fick kyrkan sitt nuvarande utseende.

Till toppen av sidan

Kyrkklocka_tävlingYtterligare olycka med kyrkklockorna

Under tidigare skeden hade olika byar ansvar för att ringa i klockan enligt en viss turordning. Vid mitten av 1800-talet fanns det uppenbarligen ovanligt starka drängar i några av byarna och det blev tävling om vem som kunde få klockorna att ljuda mest. Detta ledde till en olycka den 10 augusti 1851. Drängen Johannes Jönsson från prästgården ringde så till den grad i klockan att den slog runt och träffade drängen så illa att denne föll ner från tornet och dog på fläcken. Vid sockenstämman den 17 augusti 1851 utfärdades nya regler. Ur Protokollet: ”På det att inga oordningar må inträffa vid ringningen på helgdagarna åtog sig skollärare Larsson att vara tillsynsman och ansvara för ringningens ordentliga gång. Skulle någon trotsigt motsätta sig tillsynsmannens varningar och tillsägelser stadgades för den olydige ett vite av 2 Riksdaler Banco, hvilka böter tillfalla kyrkan”.

Till toppen av sidan

Rök och sot

År 1890 installerades vedeldade ugnar för uppvärmning av kyrkan. Från början installerades två ugnar. Dessa ersattes 1913 av en ny ugn som placerades i en särskild värmekammare. Eftersom kyrkan inte hade bra skorstenar blev Peter Edbergs fina takmålningar snart helt svarta. Redan 1898 tyckte man i församlingen att det såg så illa ut att man beslöt att kalka taket vitt i stället. Men biskopen höll inte med utan anvisade Femsjöborna att de måste tvätta taket i stället. Detta var inget enkelt företag. Det dröjde ända  till 1912 innan församlingsborna kontrakterade Jöns Thulin och John Winberg för arbetet. För rengöringen användes i första hand vitt bröd. Detta fick församlingsborna baka och leverera i stora lass med häst och vagn. Proceduren upprepades sedan med samma metod 1942 och senast av Rose Bergström och Våga Lindell-Andersson 1977.

Till toppen av sidan

Ordning och reda i kyrkan

I äldre tid rådde det strikt ordning i kyrkan. Längst fram satt societeten. Där bakom var det bestämda platser för de olika byarna, men dessa roterades årligen för rättvisans skull. Fortfarande tillämpas i viss mån spinnsida och svärdsida. Med detta menas att kvinnor och män sitter åtskilda på olika sidor i kyrkan. Kvinnorna sitter enligt traditionen på norra sidan (till vänster när man kommer in) och männen på den södra. Ett timglas på predikstolen hjälper prästen att hålla reda på hur länge predikan pågått. Det berättas att en del präster predikade både länge och väl och vände timglaset flera gånger. I ”skamstocken” fick de som skött sig illa sitta utanför kyrkan till allmänt beskådande på söndagen. Skamstocken finns fortfarande kvar men är förstås inte längre i bruk! Den finns till beskådande vid ingången till läktaren.

Till toppen av sidan

Jordskalvet 1904

Under högmässan söndagen den 23 oktober 1904 skakades sydvästra Sverige av ett jordskalv som med våra mått mätt var kraftigt. Det blev panik i kyrkan och lilla Gerda från Kullhult blev omkullsprungen när alla rusade ut. Det berättas att kyrkklockorna kom i svängning så att de ringde och det blev sprickor i några av kyrkans väggar. Ett yttrande som lär ha fällts av en av damerna när paniken bröt ut är ”Ack, detta är den yttersta domen…..men var lade jag nu min schal??” Detta är det kraftigaste jordskalv som är känt i sydvästra Sverige. Epicentrum låg i Oslofjorden och skalvet har beräknats till 5,5 på Richterskalan.

Till toppen av sidan

Varsam modernisering

På senare tid har kyrkan underhållits väl och moderniserats med eftertanke. Den används fortfarande på traditionellt sätt. Den senaste förbättringen gjordes 2005 då entrén handikappanpassades och toalett installerades.

Till toppen av sidan